Om att vara Den Andra Mamman

Jag är den andra mamman. Den som är nästan-men-ändå-inte-riktigt. I alla fall om man ska tro somliga stolpskott som inte vet hur det är. Sanningen är att jag är min dotters mamma, och hon är mitt barn. Precis så okomplicerat är det. Jag är inte hennes mamma på exakt samma sätt som min fru är det, men så är inte jag och min fru exakt samma person heller.

Det var inte jag som bar henne inom mig, men det var min röst hon hörde varenda dag.
Det var inte jag som födde henne, men det var mina händer som tog emot henne.
Det var inte min mage hon landade på, men mitt ansikte var det första hon såg.
Det var inte mitt bröst som trycktes in i hennes mun, men det var jag som matade henne.
Och sedan dagen då min fru slängde pumpen i väggen och plockade fram flaskan har vi varit hennes mammor på lika villkor.

Visst har jag önskat ibland att vi hade kunnat göra barn hemma, tillsammans, utan inblandning av någon annan, men jag kan inte föreställa mig livet utan exakt det barn jag fick. Barnet som inte har en droppe av mitt blod, som inte har vuxit under mitt hjärta, men som ändå för evigt är en del av mig. Att önska att livet vore annorlunda, att hennes ursprung vore annorlunda – det vore att önska att barnet skulle vara annorlunda, och det är fullständigt otänkbart.

Jag tror absolut att anknytning och familjeband skapas genom likheter, genom spegling, men faktum är att min dotter är lik mig, på många sätt mer än vad jag är lik min mamma, även om jag ser mycket av min mamma i min dotter också. Hon kommer aldrig att bli en mini-me, men det är inget eftersträvansvärt. Jag älskar att se och höra mig själv i mitt barn, men det skrämmer mig ibland, tanken på hur mycket jag faktiskt påverkar henne.

Det enda som faktiskt är lite jobbigt med att inte vara biomamma är vissa åsikter och beteenden hos andra människor. För att svara på frågorna en gång för alla. Nej, jag känner mig inte som en andraklassens mamma. Nej, jag känner mig inte som en ofullständig, ofullbordad kvinna. Ja, jag tycker att det är lite trist att ha gått miste om den upplevelse, den erfarenhet, den passagerit som en graviditet och en förlossning innebär, men jag är lika lättad över att ha sluppit. Ja, jag vet att det låter kluvet och knäppt. Ja, vårt barn kallar oss båda för mamma. Nej, hon är inte förvirrad. Nej, det är inte synd om mig. Möjligtvis är det lite synd om dig som inte har ett lika fantastiskt barn som jag. Nej, hon tyr sig inte mer till min fru. Nej, jag är inte sugen på ett barn till. Nej, jag är definitivt inte sugen på ett “eget barn” – jag har ett eget barn. Nej, jag sörjer inte att hon inte har mina ögonfransar och mina krokiga tår – vi hör ihop i alla fall. Nej, jag är inte den andra mamman, jag är hennes mamma, punkt. Något jag har missat, tro?

Summering: Jag vet att hon är min dotter, och hon vet att jag är hennes mamma – det är allt som betyder något.

Advertisements

8 thoughts on “Om att vara Den Andra Mamman

  1. Åh, nu fick du mig alldeles tårögd!

    Men visst är det märkligt att din roll som mamma ifrågasätts på ett sätt som jag har svårt att tro att man gör med pappornas roll – de förväntas ju klara anknytningen alldeles utmärkt trots att de står inför samma “hinder” som du. Även om vi slipper många förutfattade meningar från omgivningen i min familj, eftersom vi ändå följer normen med en mamma och en pappa, känner jag igen mig i så mycket av det du skriver, särskilt det där om att det är just mitt barns ursprung som gör henne till den hon är och jag hade aldrig någonsin velat ha henne på något annat sätt.

    Och om ditt barn är ens hälften så fantastisk som mitt måste hon vara underbar! 😉

  2. Pingback: Vi är lika mycket mammor båda två, helt enkelt | mina Sanna ord

  3. Jag tänker så här : Detta barn är ju önskat och planerat. Älskat innan hon ens blev född. Hon blev inte till i ett obevakat ögonblick då ni som föräldrar egentligen inte hade tid eller lust att skaffa barn. Hon blev inte till av en slump efter ett tillfälligt möte på krogen heller. Lyckliga lilla flicka som får växa upp i en familj med 2 föräldrar som älskar henne. Vad spelar den sen för roll vem av er som är hennes biologiska mamma ? Jag har 2 barn och är gift med en man som inte är biologisk far till barnen. Likväl är vi en familj precis som ni som älskar våra barn vilkorslöst. Ha ett gott liv, familjen !

  4. Pingback: Just nu. (Och lite om det där med “andra mamman”). | Annorlunda och helt vanlig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s